firstlinis blogg

Frukost på bryggan över ett lugnt hav smakar på något sätt alltid mycket bättre.
Ungarna glada, Selma "kickade" med Vilhelms kastspö, Vilhelm tossade runt. Kaffet varmt och njutningsfullt.
Höll på att spy på vägen in.
Väntan i rum, sterilt med blå vattenmaskin mitt på golvet.
Ångest. Magont. Döden närvarande.
Så kom hon. Ett vitt leende, stadigt handslag med förtroendeingivande ögon.
Inget där, inget där.
Jag är frisk.
Tårarna strömmar nerför kinderna, tröttheten slår till när oron släpper sitt illamåendetag runt min kropp.
Livet ger mig en klapp på axeln, som att "vi kör på ett tag till du".
Thank god!

I dag är kanske sista dagen som "frisk".
Slätbaken har klätt sig i sin finaste skrud. Tittat längst in i graderoben.
Som för att ge mig det finaste minnet som frisk. Ifall svaret i morgoninte blir som jag så innerligt hoppas.
Sjön som en spegel, himlen som vackraste azurblå, en bris ljummen och len som kola i munnen.
Mitt älskade Djupdalen.
Mina älskade ungar. Mina fina, busiga, rosenkindiga, uppfinningsrika barn. Som socker. Trots gap och skrik och tjat älskar jag er mest över allt på denna jord.
Tanken att inte få dela ert liv skär som glas i hjärtat.
Rispar.
Gode gud.
Om du finns.
Förlåt att jag inte är ditt bästa barn.
Hjälp!

Zappade på tv:n i går kväll i reklampusen av nån film vi såg. På Tv4 var det lägligt dags för en intervju med Emma Green som ju tog Sveriges enda medalj i friidrotten. Man ser Emma med en mic uppkörd under hakan av intervju-Suzanne. I Emmas öron har satts hörlurar för att hon väl 1)ska höra frågorna från reportern 2) ska höra Kajsa Bergqvists bröm hemifrån. Jättekul att ett tidigare proffs får gratta och uppföra Emma till skyarna och Emma skrattar och ler om vartannat. Men efter ett par frågor där Kajsa fått berätta hur nagelbitande det var, vilka fantatsiska hopp Emma genomfört osv så vill man ju höra Emmas egna ord. Och hon VILL väl berätta hon med? Nej då. När Kajsa fått flera minuters sändningstid avslutas det hela med reporterns påstående att "ja, nu blir det väl fira av?" varpå Emma säger "ja" och så får vi se 2.01-hoppet. Sen är det hela slut?
Fy vad illa!!
Som min sambo sa: Always in the shadow!

Ja hujeda mig ja.
Morgonen startade bra, sovmorgon till nio, fick t.o.m väcka lilleman! Yes! Men sen gick det mest på tok alltihop...
V har haft en svart prick på randen där ögonfransarna växer under ögat i en vecka ungefär. Jag har trott att det är lite ludd och har väl pillat lite på den men inte fått bort den och inte tänkt så mycket mer på den. I morse tog vi tag i pricken och försökte få bort den. Christian o jag fick hålla fast sonen som gallskrek medan jag försökte dra bort pricken med en pincett... Det gick bara inte. Kollade in den noga och vi är rätt säkra på att det är en fästing.... C ringde 1177 och de sa till oss att vänta till i morgon o ringa Väven. Uch, jag var genomsvett och Vilhelm jätteledsen... "Jag vill ha kvar min prick mamma" skrek han om och om igen. Tror inte det gör ont, snarare gillade han inte att vi höll fast honom...

Svettiga åkte vi så iväg på tipsprommisen i Vrinnevi. Där väntade Vilhelms kompis Vidar och hans pappa och det vart en riktigt härlig promenad där ungarna busade runt och vi vuxna pratade om ditt o datt. På slutet fick barnen dock sitta i vagnarna för att vi skulle hinna i mål innan de stängde. V ville att jag skulle köra honom i alla vattenpölar, vilket jag oxå gjorde. I en av de sista skulle jag stanna till lite i pölen, för det tjatade han om att jag skulle. Tyvärr var han inte med på det alls. Jag stannade och ungen åkte rakt ner i vattenpölen.... Än värre: Med huvudet före!!!!! Jag sprang runt och fick upp honom och han gruglade det leriga vattnet och skrek.... Hu vad hemskt!!!! Av med dyblöt mössa och vantar. Han blev jätterädd stackarn och tittade på mig med arga och undrande ögon där han satt i pappas famn... "vad gör du mamma???" undrade han och ja, det gick rakt in i hjärtat..... UCH!!!! Jag torkade av hans blöta ansikte med pappersnäsdukar och fick honom att dricka vatten ur vattenflaskan för att få bort jordsmaken i munnen.... Uppe vid Tjalvestugan blev det sen MYCKET fika och snart var lilleman på g igen och busade med Vidar. Så det kan gå!!

Eftermiddagen blev dock lyckad, Vilhelm o jag badade och efter det fick jag vila i två timmar innan det var dags för kvällsbestyr och sedan god natt för V. Vi fixade i hans rum och bäddade sängen (på nytt!!) och nu ska vi försöka få honom att sova där inför bebisens ankomst. Tre i sängen räcker!!!

Har ju bara gått över en enda futtig dag men just nu känns det minst sagt seegt. Å du lill* bebis om du ändå ville komma ut snart...

Känner mig ändå relativt pigg och energifylld. Det kommer och går liksom. I går var jag jättetrött inför kalaset på Busfabriken men väl där kunde jag t.o.m krypa runt i gångar och tunnlar och hänga med lilleman lite! Tyckte nog att det var rätt coolt efter ett tag att man på självaste BF-dagen kan göra sådana "gymnastiska" rörelser!!! I dag var det städdag på gården och jag orkade kratta rätt mycket löv, Vilhelm o jag var ute i tre timmar, riktigt skönt. Christian tog det tidiga morgonpasset och somnade om när vi stövlade ut vid 10. Efter tre timmars städ fick jag ett välförtjänst bad och sedan vila/sova i 1½ timma medan pojkarna busade och kollade på tv. Det härliga familjepusslandet :-) Vilhelm är väldigt uppe i varv och har hållit igång hela dagen, han springer runt och leker och LÅTER och det är jättehärligt att se att han är så full av liv, dock inte lika kul att höra på "ylandet" men man vill ju inte hyscha för mycket. På eftermiddan kom grannarna över, Oskar och hans mamma Susanne som vi lärt känna. De leker bra ihop och vi mammor har trevligt! På så sätt känns det synd att flytta men det ska bli skithärligt med hus. Och bra att ha kompisar i stan, haha!

Nu lägger C V. Hoppas bara den sista somnar.... Annars blir det en ensam kväll här i soffan.... Det blir ju rätt många sådana för båd emig och C för det är ju vääldigt lätt att somna med lilleman. Och det är helt ok att vara själv oxå, men i kväll känner jag för sällskap!

Have fun och håll tummar och tår att bebisen vill komma nu!

I dag tog Christian Vilhelm till dagis, LYX!!!!
Jag gick dock upp med lilleman och åt frukost medan Christian gjorde sig i ordning. Vilhelm ska åka till skogen med dagis och skulle därför vara på plats lite tidigare och då passade det bra att Chrsitian tog med honom på väg till jobbet. Älsklingen jobbar i Norrköping den här veckan.
SÅ nu får jag några extra timmar för mig själv och ska gå igenom morgontidningarna och nätet och sedan vila!
Hoppas ni alla får en bra dag!

På torsdag (en dag före BF) ska jag testa fot-zon-terapi med inriktning att försöka få igång förlossningen! Min massör kan lite av det där och skulle sedan vi sågs förra veckan konsultera sin lärare i Danmark för mer utförlig massage på fötterna. Testade lite förra gången och det är VERKLIGEN ingen skönmassage man utsätts för, hon trycker hårt och länge på vissa punkter under foten och vid hälsenan.... AAAJJJ!! Men det är lite kul om det funkar (fast man vet ju inte om det är just det som gör att det kommer igång om det nu kommer igång, men jag ska testa iaf!!!)

I går fick Vilhelm "psykbryt" på Coop Saluhallen och ja, jag visste faktiskt inte vart jag skulle ta vägen riktigt. Hela kön tittade och såg förfärade ut där ungen låg och skrek hysteriskt på golvet när jag skulle betala.... Allt gick bra fram tills när jag packade upp de kanske 20 varorna på bandet ur den lilla vagnen som V glatt fått köra på eget manér genom affären. Vet faktiskt inte vad som hände men han bara började illvråla, kasta sig på golvet, snoret skvätte och tårarna likaså. Där stod jag, försökte packa upp de sista sakerna på bandet hållandes en åklande och hulkande V på golvet (ser ni synen??) Lyckas få ungen under armen och betala med kortet. Behöll lugnet och försökte lugna honom men det var omöjligt. Frågade om han ville hjälpa till att packa varorna och det ville han genom att ta tag i mjölk- och grötpaket och bara slänga iväg..... Så där stod jag med V ålandes på kanten på kassan där man packar och kunde helt enkelt inte släppa honom. Kund för kund gick förbi, en körde sin vagn irriterat rakt in i vår lilla vagn som stod ivägen.... Försökte få i lite varor i kassen men det var omöjligt.... Till slut kom personalen med klubbor och choklad (de frågade om det var ok och ja bara;: JAAAA!) då lugnade han sig och jag kunde packa i..... Nä fy vilken upplevelse!!! EN av kunderna sa lite skämtsamt: Hörrudu, det där kan få igång värkarna på dig" och jag skrattade nåt i stil med att "det skulle ju visserligen inte vara helt fel...:" Hua!!!!
Försökte fråga efter vad felet var men han kunde inte svara och det var väl egentligen inte vad jag menade att han skulle behöva svara på, men han fick en chans iaf.. 3-års-trots på HÖÖÖG nivå!!!!