Kanske sista dagen som frisk...

I dag är kanske sista dagen som "frisk".
Slätbaken har klätt sig i sin finaste skrud. Tittat längst in i graderoben.
Som för att ge mig det finaste minnet som frisk. Ifall svaret i morgoninte blir som jag så innerligt hoppas.
Sjön som en spegel, himlen som vackraste azurblå, en bris ljummen och len som kola i munnen.
Mitt älskade Djupdalen.
Mina älskade ungar. Mina fina, busiga, rosenkindiga, uppfinningsrika barn. Som socker. Trots gap och skrik och tjat älskar jag er mest över allt på denna jord.
Tanken att inte få dela ert liv skär som glas i hjärtat.
Rispar.
Gode gud.
Om du finns.
Förlåt att jag inte är ditt bästa barn.
Hjälp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0