Gud hörde bön

Frukost på bryggan över ett lugnt hav smakar på något sätt alltid mycket bättre.
Ungarna glada, Selma "kickade" med Vilhelms kastspö, Vilhelm tossade runt. Kaffet varmt och njutningsfullt.
Höll på att spy på vägen in.
Väntan i rum, sterilt med blå vattenmaskin mitt på golvet.
Ångest. Magont. Döden närvarande.
Så kom hon. Ett vitt leende, stadigt handslag med förtroendeingivande ögon.
Inget där, inget där.
Jag är frisk.
Tårarna strömmar nerför kinderna, tröttheten slår till när oron släpper sitt illamåendetag runt min kropp.
Livet ger mig en klapp på axeln, som att "vi kör på ett tag till du".
Thank god!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0